Gilla oss  


Lasse Jonson har avlidit.

Vi har nåtts av det mycket sorgliga beskedet att Lasse Jonson, en av WRAS hängivna personer, har avlidit. Våra varmaste tankar går till hans anhöriga. Läs mer här minnesord av Staffan Ljunggren.

 

 

Minnesord över Lars (Lasse) Jonson

 

Ännu en westernryttare har lämnat tävlingsarenorna och mötesrummen.

 

Mina tankar går först och främst till familjen.

Under de många år jag kände Lasse var det just på tävlingsbanorna och i mötesrummen vi träffades. Han var en av de som engagerade sig mycket i det som behövdes för att få westernridningen i Sverige (och Europa) att fungera; medlemsmöten och styrelsemöten, samtidigt som han tävlade i många år. Många gånger är det inte styrelsemöten och mellanliggande arbete som lyfts, utan det är segrarande ekipage på tävlingsbanorna. Men hur kommer dessa tävlingar till? Jo, genom att sådana människor som Lasse engagerar sig.

 

Lasse och jag arbetade mest tillsammans under hans och min tid i och omkring WRAS styrelse, men också efter att jag lämnade WRAS styrelse hade vi gemensamma beröringspunkter i olika frågor som handlade om westernridningens bästa i Sverige.

 

Som de flesta vet kan debatterna bli heta i hästföreningssammanhang. Lasse stod alltid för det lugna, eftertänksamma och oftast kloka argumenten och slutsatserna och kunde därmed gjuta olja på vågorna och det slutade väl.

 

Lasse var med och organiserade (förutom Western Riders Uppland) en europeisk organisation, FEWI, tillsammans med ett antal europeiska länder. Det togs fram regelbok och domarutbildning. Tyvärr blev konflikter mellan några av ”stormakterna” i westerneuropa så infekterade så FEWI gick i stå, så vitt jag vet.

 

Under en av de resor vi gjorde tillsammans till ett av mötena i Frankfurt (i FEWI) kom vi på den briljanta idén att spara pengar åt WRAS genom att gå från flygplatsen till hotellet som mötet skulle hållas på, istället för att ta taxi ….. har någon av er läsare försökt att korsa två autobahn till fots med resväskor??? Detta var nog inte något av varken Lasses eller mina mest genomtänkta beslut, men vi fick ett minne för livet som vi alltid tog upp när vi träffades.

 

Ett annat arrangemang som Lasse var med och engagerade mig i var World Police and Fire Games. Ett arrangemang som samlar, som vi kallar det i Sverige, blåljuspersonal. Det hölls i Sverige för ett antal år sedan och en av tävlingsgrenarna var (förutom det som brandmän och poliser tävlar i i övrigt) reining. Lasse anlitade mig som domare och lånade ut sin häst till en amerikansk deltagare, (tror jag det var). Återigen: Engagemang från Lasses sida för att andra skulle kunna utöva sin sport!

 

Lasse är en av de som varit mest aktiv längst tid i westernsverige. Jag vet att Lasse varit mycket engagerad in i det sista (långt efter att jag dragit mig tillbaka) och att han lämnar ett stort tomrum efter sig i westernsverige och att han under hela den tid han varit engagerad lämnat över mycket av sin klokskap och erfarenhet till många medarbetare under alla år.

 

Staffan Ljunggren, Tidan

 

Publicerad 16 juni under Förbundet.
« Tillbaka